2cool4school

Alltså, inte för att jag har några läsare eller så (förutom Ella, som redan vet det mesta) men jag tänkte berätta en sak ändå. För man kan inte hoppa över saker hur som helst, då blir det ingen ordning. Jag studerar till journalist, och det kan ju vara bra att veta om man nu skulle vilja klura ut vem jag är och vad jag sysslar med. Min skola ligger långt bort, så jag pendlar en himla massa. Närmare bestämt drygt tre och en halv timma per dag. Jag avskyr att pendla. Bussresenärer har en tendens att inte kunna hålla tyst. Speciellt medelålders kvinnor och tonåriga killar. De tonåriga killarna är värst, de bräker mest. Jättehögt. Och sedan skrattar de, hysteriskt. Jättehögt.


I alla fall, en bra sak är att vi har världens godaste frukostbuffé i skolan. En dålig sak är att jag bara hinner äta den på måndagar. Resterande dagar kommer jag fem minuter för sent till lektionerna, trots att jag åker hemifrån kvart i sju.


I övrigt gör vi mest journalistgrejer, typ skriver artiklar och pratar i radio. Ibland tar vi kort och ibland lär vi oss redigering. I maj ska vi åka på reportageresa till Berlin, det kommer att bli fint. Och om ett och ett halvt år är jag färdigutbildad journalist, det är ännu finare. Och för att skryta lite, min skola är en himla väl ansedd skola. Så det så.


I december skrev jag en krönika om ”Mysteriet på Greveholm”. Det kan också vara bra att veta.


Hej hej.


Knäppa

En sak jag verkligen avskyr: Människor som censurerar sina svordomar genom att skriva typ "j**la" elle r "f*n".
Jag förstår verkligen inte meningen med detta. Är det för att det anses fult att svära? I så fall är nu ju knäppa! Det är inte direkt så att den så kallade fulheten försvinner i och med att ni tar bort halva ordet. Ord är tomma utan sin innebörd och eftersom alla ändå fattar vad ni menar med "f*n" är innebörden densamma, inte alls mindre ful.
Alltså, ni gör mig galen. Skärp er. Föresten är det coolt att svära.

Underliga scener ur mitt liv

Ett av många underliga möten ur mitt liv:
Jag är på väg hem från jobbet en eftermiddag och blir stoppad av en mycket gammal och mycket finklädd gubbe som börjar klappa på mitt hår.

Han: Gud vilket vackert hår du har! Helt fantastisk hårfärg!
Jag: Tack så mycket!
Han: Du är inte helt svensk förstår jag, som har den hårfärgen?
Jag: Jodå, det är jag allt...
Han: (Argt) Men vänta lite nu, har du färgat håret?
Jag: (Trodde att det var uppenbart) Eh, ja.
Han: Fy, vad fult. Varför gör du så mot dig själv?
Jag: Men hallå där, du tyckte ju nyss att det vackert?!
Han: (Börjar muttra)

Muttra är föresten ett väldigt kul ord. Platsar lätt på "Roligaordlistan"

Mitt färgade hår är visst fint!

En mycket ledsam händelse ur mitt liv:
Jag och några kamrater står och väntar på min pojkvän och ytterligare en kamrat utanför Systembolaget när vi plötsligt får syn på en ballong som fastnat i ett träd. Eftersom ballonger är värsta bästa grejen vill jag naturligtvis ha den. När inte ens den längsta personen i sällskapet når den börjar vi smida planer om hur vi ska gå till väga för att få ned den.

Efter många minuters klurande kommer vi fram till att vi behöver stapla de två längsta av oss på varandra. (Jag är kortast och duger naturligtvis inte.) Sagt och gjort så hoppar Cedrik upp på min karl och efter att de kämpat en stund får de till slut tag i ballongen. Det är då hemskheterna börjar. Precis när den var inom räckhåll för mina korta armar, passerar en ensam kvinna oss.

Kvinnan: Åh, det är min sons ballong! Han har gråtit sedan han tappade den, kan jag få tillbaka den?
Cedrik: (Räcker över ballongen)

Hypoteser:
1. Kvinnan är en barnlös ballongtjuv och en lögnare och förtjänar därför inte ballongen.
2. Kvinnan har en undangömd, slarvig son någonstans. Uppenbarligen tar han inte hand om sina saker och förtjänar därför inte ballongen.

Slutsats:
Jag är söt och snäll och borde få alla ballonger jag vill!

RALLY!

Eftersom jag är en tjej utan körkort i hopp om att bli en tjej med körkort borde jag rimligtvis övningsköra och så där.
För att lösa de problem som uppstod med övningskörningen då jag flyttade från min handledare, aka min pappa, kom min svärfar med den fenomenala idén att jag skulle övningsköra med honom också.

Men i och med den lösningen uppstod ett nytt problem; nämligen att jag är övertygad om att min relation med min svärfar lär försämras markant då han antingen:

1. Kommer att tro att jag är sjukt jävla ointelligent samt neurotisk.
2. Kommer tro att jag är en slags bilistterrorist ute på självmordsuppdrag.
3.Kommer tror att jag är en bilistterrorist ute för att marodera hans bil.

Det är synd. Jag gillar ju min svärfar.


Tjusigt.

Här världens tredje eller fjärde mest fantastiska halsband som jag ska beställa så fort min lön kommit:




Working Class Hero Liksom.

Hej Hallå.

Jag är nu sommarvikare i en reception och spenderar således mina dagar där.
Eftersom mitt liv är så himla viktigt och intressant känner jag att min plikt är att berätta lite om vad som händer i denna reception.

För det första så sysslar jag med vanliga receptionssaker, typ tar hand om besökare, bokar saker och så vidare och för det andra är jag telefonist och kopplar frågande människor till vetande människor.
Vanligtvis är det inte så mycket att göra och då passar jag på att lära mig nya saker.

Jag har bland annat övat på att skriva med skrivstil och känner nu att jag i alla fall behärskar mitt förnamn.

Jag studerar också Wikipedia och gjorde där en förbluffande upptäckt; i Lysekil befinner sig världens enda byggnadsminnesförklarade (bra ord) pissoar. Den är så himla, himla jättefantastisk att det till och med finns en bok skriven om den. Tänka sig att denna pissoar befinner sig i min stad och jag har inte ens besökt den. Dålig stil!

Andra saker jag spenderar dagarna med är att rita teckningar till min karl. Häromdagen gav jag honom ett mästerverk som jag döpt till "ful & elak greve fantiserar om deformerad krabba". Helt seriöst så bär han den med sig varje dag, ihopvikt i sina jeans. Ni förstår att jag älskar honom!

Bra saker i samband med mitt jobb:
  • Jag har fått en jättebra penna av en holländare som kom på besök.
  • Jag har blivit kallad för "madame" två gånger. Jag är en madame, kul att någon annan också insett det.
  • Nästan varje dag får jag prata i telefon med människor från London, ni vet de som talar snyggast i världen.
  • Man får dricka hur mycket Pepsi till lunch som man vill.
En lite sämre sak i samband med mitt jobb:

  • Igår fick jag ett samtal från en väldigt arg norrlänning. Jag förstod ingenting av vad han sa (på grund av hans extrema dialekt i samband med hans dåliga mottagning) och det gjorde honom inte gladare.
Hejdå.

En bra man.

Jag har nog gått och skaffat mig en hjälte:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article6985557.ab

Charlieissocoollike

Hej.

Är det någonting jag älskar så är det lösmustascher och brittiska, vilket gör detta till världens bästa youtubefilm.

Charlieissocoollike heter karln på på youtube och är ni någorlunda vettiga kommer ni att dö lite av glädje ungefär varje gång ni kollar på hans klipp.

Adjö.


Upptäckter!

Hallå!
Det har hänt en sak som förvirrat mig i ungefär en vecka nu. Jag har sedan en tid tillbaka praktik på ett café, denna praktik skaffade jag mig via arbetsförmedlingen för att charma mig in hos ägaren så mycket att han vill anställa mig i sommar, vilket har för övrigt vill. Så klart.

Men, strunta i detta, detta är inte det viktiga!
Häromveckan inträffade en så himla konstig sak på detta café. Denna händelse har snurrat till ungefär hela min världsbild sedan dess.

Tänk er detta scenario: Jag står i disken och slänger matrester, sorterar tallrikar, glas och koppar från varandra och placerar dem sedan i diskmaskinen. Helt plötsligt dyker det upp en assiett med vad snart jag inser är vaniljkrämen från ett wienerbröd på.

Någon har alltså ätit wienerbrödet kring vaniljkrämen. Vem gör så? Det är ju heltrippat. En sådan människa kan man nog inte lita på.

Jag har också gjort en lite mer positiv upptäckt, i lördags visade det sig att jag kan bita mig själv i foten. Innebär inte det att jag är väldigt vig? Eller är det en sådan där grej alla gör men som ingen pratar om?

En annan glädjande upptäckt är att ansjovisburkar är sjukt fina, i rosa och guld.

Ni ser.
Adjö.

London

London är helt klart världens bästa och vackraste stad!

I London är det redan vår, träden blommade och vi hörde fågelkvitter mest hela tiden. Jag skuttade runt i bara klänning och var så himla lycklig.

Överallt finns klassiska engelska hus från 1600-talet och jättestora, pråliga byggnader med gulddetaljer. De gamla pubarnas exteriörer är helt galet fina, och de är ofta färgglada. Londons arkitektur går egentligen inte alls att beskriva så jag inte försöka mer än vad jag redan gjort, jag ska visa bilder istället, men det får bli när jag hittat en USB-kabel.

Människorna är hur snälla och hjälpsamma som helst och de slänger in ett "sweetheart", "darling" eller "dear" i princip i varenda mening, det känns så himla fint tycker jag.

Jag gillar ju listor så här är en liten lista på olika saker vi gjort:

  • Vi har ätit fish and chips varenda dag och jag har börjat gilla ärtor, massa.
  • Vi hittade några engelska kamrater som vi umgicks en del med, vi dog lite varje gång de pratade. Deras dialekt är världens finaste!
  • Vi var på Camden Markets, helt galet stort ställe men också helt galet häftigt. Vi var där i fem timmar och såg typ hälften. Det fanns typ vintage, rosetter, bandtröjor och tatueringsstudios överallt.
  • På Camden Markets hade vi också bestänt träff med mina kära Evelina och hennes flickvän. Evelina arbetar som au-pair i Brighton så det var himla fint att få se och krama henne lite igen förstår ni.
  • Vi besökte Madame Tussauds. Om ni får för er att göra det, hoppa över The Chamber of Horror, vi blev rackarns rädda och jag skrek tills jag blev hes.
  • Vi gick en guidad tur om Jack the Ripper och besökte mordplatserna, det var massor med intressant och vår guide var så himla mysig.
  • Jag köpte bland annat tre fina, fina, fina klänningar, varav två av dem var prickiga. Jag älskar prickiga klänningar.
Sedan har vi mest gått runt, besökt olika pubar, tittat på fina saker och pratat med människor.
Jag skall tillbaka till London så fort jag får möjlighet, jag saknar det så himla mycket.

Eftersom jag ju inte har en USB-kabel här så kan jag som sagt inte visa några foton.
Istället har jag gjort en väldigt fin och verklighetstrogen bild på världens bästa mig, världens bästa Pontus och världens bästa London. 


Hej Pontus, detta var världens bästa födelsedagspresent och du är världens bästa pojkvän! Tack, tack, tack! Hejdå.

*_*

Saker jag skall införskaffa:
  • En skrivmaskin.
  • En guldfiskskål + en guldfisk som heter Sally.
Saker som skall göras:
  • Leka kurragömma på IKEA med kära Ella och alla andra som känner sig manade.
  • Ha mustaschfest.
  • Fylla hela lägenheten med ballonger i olika färger för att göra Pontus helt förbryllad när han kommer hem från jobbet och inte kan gå någonstans på grund av alla jävla ballonger.
I övermorgon åker jag och min man till London.
Det kommer bli så himla, himla fint!
I London ska vi bland annat äta hemskt mycket fish´n chips, köpa världens finaste vintageklänningar och dricka öl på jättegamla pubar.




En tjusig bild som Ella tagit. Snurrklubbor är en av de finaste sakerna tycker jag.


Stora delar av min dag har gått åt till att försöka köpa vita strumpbyxor, jag kan inte säga mer än att jag misslyckades fatalt. Vita strumpbyxor finns inte någonstans i denna stad.

Här kommer ett bra råd från mig:
Åk aldrig, aldrig, aldrig till Lysekil med förhoppningen om att få tag i ett par vita strumpbyxor.

Adjö.




Roligaordlistan

Här är några roliga ord:
  • Mollusk
  • Räka
  • Sås
  • Kapsejsa
  • Fjant
  • Slem
Det finns många fler på min roligaordlista men jag har liksom glömt av dem nu.

Nu ska jag äta världens godaste tårta med min mamma.
Hejdå.



Pankaksparty

Hej!

Idag har jag och min kära kompanjon, Ella, haft pankaksparty!

Ella är en sådan där som inte kan berätta historier utan att börja skratta hysteriskt innan själva poängen så det kan vara svårt att förstå vad hon vill ha sagt ibland.  Hon är också en sådan som är perfekt att sova med, hon rör sig nästan inte alls och är jättejättetyst. I natt hostade hon dock, det störde mig, men jag känner inte riktigt att jag kan skylla på henne för det.

Andra väldigt fina saker med henne är att hon kan vända pankakor i luften och att hon ritar fina teckningar till mig, en del av dem bor på mitt kylskåp nu.


Ella ser ut lite ungefär så här:





Efter pankakspartyt tittade vi misstänksamt på intet ont anande människor i bussar och på väg ut från bussar.
Man måste vara på sin vakt, förstår ni.

!

Hej, detta är min blogg.

Och detta är mitt liv:

Jag bor i Lysekil med min pojkvän. Han är helt klart knepig, men definitivt bäst i världen! Han är galet söt och snäll och vickar på tårna i sömnen.
Lysekil är bra för det finns hav, klippor och båtar här. Fina, fina människor finns det också,
och några söta tanter och pizzabagare! Däremot finns det inga jobb och ICA har ofta slut på sojakorv = mindre bra.

Jag och så:  Jag är en självupptagen dramaqueen och jag har alltid rätt. Får jag inte som jag vill blir arg. Jag pratar väldigt högt och andra människor har problem med att följa med i mina tankegångar. Det är inte mitt fel.

Jag är känslosam och svartvit och gråter ibland, men jag är oftast glad och bubblig och jävligt sprallig och masor med snäll. Jag måste ha många pussar varje dag. Jag sitter inte på stolar utan på bord och jag önskar att jag hette Olga.

Jag gillar: Prickar, rosetter, klänningar, glitter, färger, fina plåtburkar, ballerinor och luftballonger.

Jag gillar inte: Vindruvor, pulvermedicin, människor som går sakta, snarkningar, byxor, sionism, monarki och religion.

När jag blir stor ska jag bo i ett slott samt vara världsdiktator.
Hejdå.


Jag hittade den här bilden på google, sådant kan vara bra att tillägga liksom.

Hej.

*_*